1950-: Spelmansförbundets verksamhet (III/III)
Det var visserligen ett stort område som ÅSF lyckades täcka in – ända från Häggdånger vid Ångermanlands södra kust till Ramsele i det nordvästra inlandet längs Faxälvens dalgång. Men det var glest mellan spelmännen, och bygderna nolaskogs saknades helt! Huvudtyngden föll på Resele och spelmännen kring Härnösand, som var de första att bilda underavdelningar. Resele med Sundelinarna bildade Resele spelmanslag medan Oswald Wallin med fler bildade Härnösands spelmansgille – ett namn med anspelning på deras tidigare förhistoria.
Åren under 1950-talet präglades av livligt turnerande och radioinspelningar. Det Rönnlundska hemmanet i Rö, som en gång varit mötesplats för de gamla tävlingsspelmännen från sekelskiftet – Valfrid Rönnlund, Konrad Berglund med fler – blev nu återigen en folkmusikens högborg där spelmän kunde mötas. Med tiden växte medlemskapet och fler spelmanslag bildades. Ramsele, Frånö, Östbygdens, , Träsks, Nolaskogs med fler.
1972 gav ÅSF häftet ”50 spelmanslåtar från Ångermanland. Det bestod av material som medlemmarna sammanställt genom åren. En del tillhörde spelmännens nedärvda repertoar medan en del låtar var nykomponerade. Merparten var dock upptecknad av Arne Isaksson i Resele, som med sin bandspelare hade farit runt i Ångermanland på 60-talet och spelat in de kvarvarande äldre spelmännen. Låtarna var försedda med kontrapunktiska harmonistämmor som var tidens mode. Det hettes då att de var ”bearbetade”. Idealet för de tidiga spelmanslagen på den tiden var närmast att söka i kammarorkestrar.
Häftet fick positiv respons och 1977 upprepades succén. Vid det laget hade spelmanslagen i Nolaskogs kommit igång ordentligt, vilket avspeglades i låtmaterialet. Roland Sundelin, Otto Ståhl och Gustaf Landin stod för de flesta av uppteckningarna och arrangeringarna.
Att Lefflers notpapper fanns liggandes i arkiv var man varse om, och försök gjordes för att tillgängliggöra denna samling. I ett omfattande samarbete med Länsmuseet Murberget (nu mer Länsmuseet Västernorrland), Rikskonserter, Ungdomsringen och Härnösands folkhögskola anordnades en stämma på Murbergets friluftsmuseum den 7-8:e juni 1980. Till stämman hade låtkommittén i ÅSF fått ta del av Lefflers material, för att sammanställa vad man ansåg vara ett lämpligt ”smakprov” på vad som fanns i gömmorna.
Det tredje häftet fick namn ”40 spelmanslåtar från Ångermanland del III”. Här fanns ett och annat ur Lefflers noter, tillsammans med många nykomponerade alster. Efter färgen på omslaget fick blev häftena kallade i turordning – ”Gröna”, ”Blåa” och ”Röda”.
Utanför ÅSFs verksamhet bör nämnas en av de viktigaste banbrytarna för ångermanländsk folkmusik. 1984 togs beslutet av Länsmuseet Murberget att i samarbete med Svenskt Visarkiv sammanställa och publicera den Lefflerska notsamlingen, vilket skedde i två delar med en tillhörande biografi om Leffler utarbetad av Margareta Jersild, mellan 1987 och 1994. Dessa publikationer revolutionerade den ångermanländska folkmusikbilden med ett tillskott på flera hundratals bortglömda melodier.
I övrigt har Ångermanlands Spelmansförbund sysslat med det som brukligt hör ett spelmansförbund till: anordnat kurser, arrangerat spelmansstämmor och framförallt – spelat tillsammans och haft roligt. Det är en sedvänja med urgamla anor som fortsatt hålls levande.