Då den första riksspelmansstämman hölls 1910 på Skansen i Stockholm fanns en enda ångermanlänning tillstädes: skomakaren Gustaf Herman Älander (1888-1952). Som tack för sin medverkan fick han två mässingljusstakar och ett silvermärke ritat av Anders Zorn.
Herman och hans yngre broder Hjalmar (1899-1974) växte upp i byn Näggjärd i Stigsjö socken. Båda var skomakare och spelmän, precis som deras far och farfar. Även morbrodern Johan Granlöf (1870-1951) i Gussjö var spelman och fick några låtar upptecknade utav Leffler.
Kortet tillhör släktingarna.
Farfadern Gustaf Älander (1836-1914) var ursprungligen båtsmanson ifrån Ramsås i Säbrå. Båtsmansnamnet var Brandberg, men efter att ha tjänat en tid på gästgiveriet i Äland tog han sedan namnet Älander i samband med militärexercisen. I Stigsjö var han klockaren behjälplig som ”orgeltrampare”, med uppgift att sjunga och trampa på orgeln i sockenkyrkan.
Herman vann första pris i spelmanstävlingen 1909 i Härnösand och andra pris 1912. Vid den senare var han tillfälligt bosatt i staden med sin värmländska hustru. Bara någon månad senare gick flyttlasset till hustruns födelsebygd i Värmland, där makarna bodde i tio år. De flyttade därefter till Torsboda i Medelpad där de bodde livet ut.
En av Hermans närmsta spelkamrater i Medelpad var en man vid namn Gustaf Söderqvist, som också var kommen ifrån Stigsjö. Tillsammans spelade de sina gamla låtar ifrån den ångermanländska hembygden. Söderqvist var notkunnig och tecknade upp en del låtar efter Herman.
Bröderna Älander spelade även i lag med spelmannen August Wilhelm Sjöstedt, ”Kôx-August” ofta kallad för sitt rykte som kvinnokarl. Sjöstedt drev en nöjespaviljong på 1920-talet med dans- och biografverksamhet. Hjalmar Älander var då anlitad som musiker för att spela till dans och ackompanjera stumfilm. Danserna lär enligt uppgift ha varit väldigt livliga, så pass att ordningsvakten sägs ha slitit ut två batonger efter alla ingripanden. Mer om nöjespaviljongen ”Wilhelmsro” finns att läsa här.
Hjalmar flyttade i vuxen ålder till Kammartjärn i Häggdånger, där han sysslade med skomakeri och jordbruk. I senare tid ägnade han sig åt sin jordgubbsodling, och brukade synas på torget i Härnösand där han sålde. Under 50- och 60-talet gjordes flera inspelningar med Hjalmar av Härnösands spelmansgille och Svenskt Visarkiv. Hjalmar spelade rent och klart, något stramt, med mycket vibrato. I övrigt spelade Hjalmar ofta till folkdansgillena i Härnösand. 1967 erhöll han Zorns silvermärke i Luleå, hela 57 år efter att brodern en gång hade fått det utdelat av Zorn själv på den första riksspelmansstämman.
